Huset jag bor i byggdes 1890 och ända sedan jag flyttade in här har jag velat veta mer om de människor som bodde här när huset var nybyggt och hur deras liv såg ut, framför allt kvinnorna. När jag började gräva i arkiven insåg jag att här finns ju stoff till en hel bokserie!
Hur länge har du filat på idén om Sekelskiftesmorden?
Vad har du med dig från dina tidigare böcker in i denna serie?
Starka kvinnliga karaktärer som brinner för att förändra världen. Det går nästan inte att begripa hur förra sekelskiftets kvinnor, som inte ens hade rösträtt eller ansågs myndiga att besluta om sina egna liv, ändå klarade av att stå upp mot -århundraden av manligt förtryck och kräva -jämlikhet. Mycket av de framsteg vi idag tar för självklara har vi dessa kvinnor att tacka för.
Hur har arbetsprocessen sett ut?
Jag har verkligen försvunnit in i den värld som var Stockholm kring förra sekelskiftet. Barnen har ofta behövt påminna mig om att det kanske är dags för mat eller att gå och lägga sig, eftersom jag har varit så djupt försjunken i allt ifrån villkoren för prostituerade kvinnor till polisens pickelhuvor och hur hårt man verkligen snörar en korsett.
Hur skiljer sig serien från dina tidigare böcker?
Det känns som en naturlig utveckling för mig. När jag tidigare har skrivit om nutidens sexuella övergrepp och våld mot kvinnor har jag ofta hamnat i dåtida lagstiftning och synen på kvinnor förr, för att förstå varför vissa fördomar lever kvar än idag. Mycket har blivit så mycket bättre, men vi får aldrig glömma var vi kommer ifrån och hur våra förmödrar kämpade för förändring och lika rättigheter.
Vad har varit roligast?
Allt, faktiskt. Detta är utan tvekan det mest -lustfyllda arbete jag har gjort. Jag lever och andas i den här oerhört fascinerande eran i vår historia, och det finns nog inte ett gathörn där jag inte har stått med en svartvit bild från sekelskiftet för att jämföra med hur det ser ut idag.
Är det någon av karaktärerna du själv identifierar dig med?
Olga Laurell fyller precis som jag snart femtio när boken tar sin början, och som änkefru är hon -betydligt mer självständig än de flesta -andra -kvinnor, samtidigt som hon ses som gammal och förbrukad, vilket hon förstås inte är. Det finns -också mycket av mig i Fredrika Nilsdotter, i att vilja något mer med sitt liv än att vara ett bihang till en man och att drömma om en bana i livet som till en -början kan verka omöjlig.
Vad har varit mest utmanande?
Att kombinera dåtidens ganska styltiga och hovsamma sätt att uttrycka sig med att få till en driven och läsvänlig dialog. Det här var en tid långt från du-reformen, samtidigt finns det något vackert i den överdrivet formella artigheten mellan människor.
Jag är en i grunden ganska arg person. Jag är upprörd över sakernas tillstånd och över orättvisor.