Skuggorna

”Bara hundra sidor in i Skuggorna har jag redan kommit på mig själv flera gånger att tänka att hon är ett geni, den här kvinnan."
Hämnd.
Många har nog tänkt tanken att de skulle vilja slå tillbaka. Ge igen.
Skuggorna gör det. De söker upp männen som har slagit. Männen som hatar kvinnor. Männen som rättsväsendet inte har kunnat stoppa. De dyker upp från ingenstans, slår till och försvinner igen. Öga för öga. Tand för tand.
Det blir Charlotta Lugns uppgift att spåra och gripa dem. Och försvarsadvokat Shirin Sundin ställs inför ett både moraliskt och juridiskt dilemma: vem är offer och vem är förövare?
Vad händer med ett samhälle där kvinnorna slår tillbaka? Vad händer om männen börjar bli rädda?
Skuggorna är en fristående fortsättning på Svikaren och Stenhjärtat.

”Bara hundra sidor in i Skuggorna har jag redan kommit på mig själv flera gånger att tänka att hon är ett geni, den här kvinnan. (…) Sedan skadar det inte att den är både lättläst och spännande. Inte heller skadar det att Wennstam i slutet knyter ihop hela historien på ett närmast magnifikt sätt som ger mig rysningar ända ner i hårbotten. Jag älskar Skuggorna och långt efter att ha lagt ifrån mig den fortsätter jag att tänka på den. Och på Katarina Wennstam, på vilket geni hon är den kvinnan.”

Gefle Dagblad

”En hel del frågor ligger och mal under läsningen och man får definitivt ut mer av Skuggorna än man kan begära av något som är så misstänkt likt underhållningslitteratur. Fokuset på relationsvåld är brännande och det är en god sak att sätta fingret på denna utstuderade maktutövning.”

Sydsvenskan

”Det är skickligt berättat – förstås. Katarina Wennstam är en deckarförfattare jag verkligen tycker om: hon diskuterar alltid aktuella samhällsfrågor och skriver med engagemang och smittande entusiasm.”

Dagens Nyheter

”Det debatteras ibland om deckarna har något väsentligt att säga om vår samtid. När det gäller Katarina Wennstams böcker behöver man inte tvivla. Hon skriver med en tydlig agenda, så också med nya Skuggorna. (…) Wennstam gör det bra i spänningsromanens form och låter hela tiden läsaren få något att tänka på.”

Uppsala Nya Tidning