Katarina Wennstam | Flickan och skulden
15547
page-template,page-template-full_width,page-template-full_width-php,page,page-id-15547,page-child,parent-pageid-15535,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-theme-ver-11.0,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.2.1,vc_responsive
 

Flickan och skulden

”Mardrömmen är verklighet.
Alla borde läsa den här boken.”

Jonna, en vanlig tonårstjej, går på fest. Dagen efter är hennes liv förstört. De har kört upp en krycka i underlivet. På stan kallas hon för ”kryckhoran”. Lena blir utsatt för en gruppvåldtäkt. I rättegångsprotokollet står det: ”Hon hade en kort svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på sig.”
Det sexuella våldet har alltid funnits. Men har det plötsligt blivit grövre? Har det skett en förändring i inställningen till våldtäkt, hos ungdomar, media, domstolar? Eller är det i själva verket samma urgamla syn på kvinnans – och mannens – rätt som härskar?
Flickan och skulden redovisar Katarina Wennstam, tidigare kriminalreporter på SVT, ett förkrossande material kring ett antal uppmärksammade gruppvåldtäktsmål. Med lika mycket ursinne som medkänsla berättar hon om de övergrepp som äger rum mitt i vår upplysta vardag.
Flickan och skulden var en av de mest omdebatterade böckerna under 2003. Boken blev nominerad till Augustpriset och tilldelades flera priser, bl a Advokatsamfundets Journalistpris. Denna 2012 års nyutgåva har reviderats och utökats med nytt material.

”Mardrömmen är verklighet. Alla borde läsa den här boken.”

Aftonbladet

”Den som möjligen trodde att liket inför lagen råder i Sverige får av Flickan och skulden sin tro krossad till grus…”

Expressen

”Man önskar att behovet av den här boken aldrig hade behövt uppstå.”

Göteborgs-Posten

”… vid läsningen av Katarina Wennstams bok Flickan och skulden – en bok om samhällets syn på våldtäkt flyter minnen från tonåren fram som en obarmhärtig flod och plötsligt är alla gränser upplösta. Kvar finns bara en sammanhängande gegga vi kallar samhället och en allt starkare insikt om att vi alla bär ansvar för att Emil och Kalle – för att ta ett av tusen exempel – en fin juninatt för två år sen söp sjuttonåriga Jonna medvetslös, knullade henne, rakade henne, hängde upp hennes trosor i taklampan, körde upp en krycka i hennes underliv och sen såg till att hon blev känd på stan som Kryckhoran – men ändå inte blev dömda för våldtäkt.”

Arena

Q & A om Flickan och skulden – en bok om samhällets syn på våldtäkt

Jag får många frågor från elever och andra som skriver uppsatser och arbeten utifrån boken, och jag har tyvärr ingen möjlighet att hinna svara alla personligen. Här kan du förhoppningsvis hitta svar på de flesta av dina frågor, och du kan förstås också hitta många svar i själva boken.
Läs också gärna uppföljaren En riktig våldtäktsman som sätter fokus på gärningsmännen och på samhällets fördomar om killars sexualitet och ansvar.
Vad handlar boken om?

Flickan och skulden är en reportagebok om sexuella övergrepp på tjejer, både om själva våldtäkten och vad den sätter för spår, men framför allt vad som följer efteråt för tjejerna. Det handlar om hur omgivningen reagerar – och många gånger skuldbelägger offret för det som har hänt. Hon får höra att hon har sig själv att skylla, och en stor del av den skuld som borde läggas på gärningsmännen hamnar istället hos henne.

Boken redogör för ett antal olika svenska rättsfall och hur dessa har beskrivits i media, hur vänner, grannar och skolkamrater har reagerat, och hur rättsapparaten har hanterat och bedömt fallet. Många gånger kan det vara så att skitsnack om tjejen följer med hela vägen in i rättssalen och påverkar hennes trovärdighet när hon berättar vad hon har varit utsatt för.

Våldtagna tjejer kan bli så utsatta även efter själva våldtäkten att de inte kan gå kvar på skolan, de tvingas flytta någon annanstans och vissa har till och med försökt ta livet av sig.

Killarna å sin sida, kan många gånger mötas av förståelse från omgivningen och kommentarer som ursäktar deras beteende. De anses inte ha fullt ansvar för det som hänt, utan en dömande omgivning gör istället offret till medskyldig till brottet.

Boken kom ut första gången 2002 och väckte våldsam debatt. Sedan dess har våldtäktslagstiftningen förändrats och boken kom ut i en reviderad utgåva med nytt material tio år efter första utgivningen.

Varför är det så här?

Det handlar om månghundraåriga fördomar om kvinnor och om män. En gång i tiden var våldtäkt inte ens ett brott mot person utan ett egendomsbrott. Kvinnan sågs som mannens ägodel mer än en egen individ.

Idag har Sverige en av de starkaste och mest progressiva våldtäktslagarna i världen, och det ska vi vara stolta över. Samtidigt ser vi gång på gång att när dessa lagar ska användas i domstol så påverkar också gamla värderingar och föreställningar om hur en flicka ska bete sig eller hur en våldtäkt går till. Mycket fokus läggs på hennes beteende, snarare än killens beteende. Det finns än idag många som tycker att endast en överfallsvåldtäkt i parken är en ”riktig” våldtäkt. Detta trots att de flesta våldtäkter inte sker utomhus av en okänd gärningsman, utan inomhus då offer och förövare känner varandra.

Vad kan det vara för fördomar som möter tjejer som har utsatts för sexuella övergrepp?

Det kan handla om allt från hur hon var klädd till om hon med sitt beteende antas ha ”lockat” killen till att begå övergreppet – vilket är helt fel. Jag brukar beskriva det som att det kan handla om allt möjligt, hur hon har betett sig före, under och efter våldtäkten. När hon blev av med oskulden, om hon har hånglat med någon av förövarna innan, om hon skrek på hjälp under övergreppet, om hon kämpade emot, om hon verkade ledsen efteråt, hade synliga skador eller verkade glad några dagar senare.

Det är väldigt viktigt att komma ihåg att det inte finns ”ett enda rätt sätt” för ett offer att bete sig på, alla människor är olika och det är omöjligt att innan veta hur en person ”ska” agera vid ett trauma. Det är också viktigt att påpeka att även om en tjej har haft gruppsex med flera killar vid något annat tillfälle så ger det inte alla killar rätt att tvinga till sig sex av henne – förstås. När hon blev av med oskulden eller om hon brukar dricka på fester är helt irrelevant.

De flesta offer kämpar faktiskt inte emot eller försöker fly, utan drabbas av något som kallas ”frozen fright”, vilket gör dem oförmögna att röra sig eller skrika. Det går inte heller att säga att en tjej som har blivit våldtagen aldrig ska skratta mer eller ha sex med någon annan kille. Alla människor är olika.

Det är helt enkelt så att det inte existerar några ”perfekta våldtäktsoffer”, trots att samhället hela tiden sätter upp ”mallar” för hur tjejer ska vara och hur de ska bete sig. Det finns stor okunskap om hur våldtäktsoffer reagerar både under och efter övergreppet.

Var drabbas tjejer av dessa fördomar?

Det kan faktiskt möta henne var som helst. På skolan, bland hennes egna kamrater, från vuxenvärlden och bland arbetskollegor. Jag skulle vilja säga att under åren jag har arbetat med de här frågorna har framför allt polisen och sjukvården blivit extremt mycket duktigare på att bemöta våldtäktsoffer, och det är sällsynt att tjejer blir illa bemötta där numera. Men fortfarande upplever många rättsprocessen som jobbig. Men offret har rätt till ett eget målsägandebiträde som följer henne genom rättsprocessen, och den advokaten kan vara ett stort stöd.

Vad kan man göra åt det?

Det är viktigt att hela tiden diskutera dessa frågor, eftersom så mycket handlar om attityder och det inte är en absolut vetenskap utan förändras under tid. Lagstiftningen har förändrats flera gånger och eventuellt kommer ytterligare en skärpning av våldtäktslagen om några år, men inga lagar i världen hjälper om det fortfarande finns gammalmodiga föreställningar om vad tjejer ”får och inte får göra”.

En av de saker jag brinner mest för är att vi måste rikta om fokus från att våldtäkt hela tiden ska handla om att tjejer ska passa sig och förändra sig, till att diskutera våldtäkt utifrån killar och män. Det är trots allt män som begår de allra flesta våldtäkterna och våldtäkt är ett stort samhällsproblem, inte en kvinnofråga som bara tjejer ska ta ansvar för. Killar måste lära sig att respektera ett nej, att vara lyhörda för gränssättning, prata i skolan och med sina föräldrar om respekt och om tjejers värde.

En annan viktig fråga handlar om det som kallas uppsåt. För att någon ska kunna dömas för våldtäkt måste hen enligt lagstiftningen ha haft uppsåt, alltså förstått att den andre personen inte ville och ändå begått gärningen. Just detta faller väldigt många rättsfall på, killen säger att han trodde att tjejen ville. Jag önskar att rättsprocessen handlade mer om killen och hans beteende, att han blir mer ifrågasatt och var tvungen att förklara sig. Det är egentligen helt sjukt hur stort fokus som läggs på offrets sexuella erfarenheter, då det ju är den misstänkta gärningsmannens sexuella beteende som eventuellt är kriminellt. Att offret har haft sex med ”många”, har haft one-night-stands eller sexdebuterade i tidiga tonåren har ingenting med saken att göra.

Vad har killarna för ansvar?

Gärningsmannen har hela ansvaret. Punkt. En tjej, eller för den delen en kille, har rätt att avbryta ett sexakt när helst man själv vill, utan att behöva förklara sig eller bli utsatt för påtvingat sex.

Alla män är inte potentiella våldtäktsmän. Men alla män har faktiskt ett ansvar att engagera sig i de här frågorna. Att ta ansvar för vad andra män gör och protestera mot sexism och övergrepp är inte samma sak som att ha ”kollektiv skuld” för vad andra män gör, och det är sorgligt att detta så ofta blandas ihop.

Men om en man hävdar att han är en bra man, en som inte förtrycker, slår eller våldtar, då har han faktiskt också ett ansvar att agera och försöka påverka andra, inte bara sitta tyst och hävda att han har gjort sitt.

Hur ser samhället på killars sexualitet?

Ofta glömmer vi bort hur mycket fördomar det finns om män, inbyggda i de ålderdomliga föreställningarna om våldtäkt. Varje gång någon säger till en tjej att hon inte ska gå runt i för kort kjol eller dansa för utmanande, för att hon då riskerar att bli våldtagen – då säger man samtidigt att anledningen till att hon ska passa sig är för att män inte kan behärska sig. Det är fullkomligt befängt. De allra flesta killar kan se en tjej med nakna ben eller urringad topp utan att tro att det är fritt fram för honom att tafsa eller förgripa sig på henne. De allra flesta män vill absolut inte ha sex med en tjej som inte är lika mycket med på det som han är, ändå finns det fortfarande myter om att en man som har blivit kåt inte riktigt går att stoppa, vilket är både dumt och tragiskt.

Vad har blivit bättre?

Jag har arbetat med rättsfall om våldtäkt och misshandel i snart två decennier, och mycket har faktiskt blivit bättre. En av de viktigaste saker som har skett är att bemötandet har blivit mycket bättre, framför allt hos polisen och inom sjukvården.

Det har också blivit mindre vanligt förekommande med kränkande frågor i svenska rättssalar. Irrelevanta frågor om stringtrosor eller tidigare sexuell historia hör inte hemma i en modern rättsprocess, även om det tyvärr fortfarande händer att försvarsadvokater ställer sådana frågor till den målsägande.

Vi pratar också om de här frågorna på ett helt annat sätt än tidigare, både i skolan och i politiken. Vi pratar inte bara om allt tjejer ska göra för att undvika att bli våldtagna, utan placerar allt oftare fokus där det hör hemma: hos gärningsmännen.

Vem är det som blir våldtagen?

Det är inte ”en viss typ av tjejer” som blir våldtagna. Att hävda det är att säga att hon får skylla sig själv, för att hon är si eller så. Våldtäktsoffer kan vara mycket unga, mycket gamla, och allt där emellan. Det har inte att göra med hennes berusningsgrad, klädsel, beteende eller sexuella historia. Det har att göra med att hon råkar ut för en man som är en våldtäktsman.

Även män kan förstås bli våldtagna, och våldtäkt sker också i HBTQ-relationer.

Vem är den typiske våldtäktsmannen?

Världen skulle vara så mycket enklare om det gick att se på utsidan vem man ska akta sig för, eller hur? Men våldtäktsmannen kan faktiskt vara vem som helst, på det vis att han kan se ut hur som helst, han kan ha vilken social, etnisk eller ekonomisk bakgrund som helst.

Det finns många fördomar om gärningsmannen. Vissa har svårt att tro att en till synes schysst och populär kille kan våldta och det är lättare att skylla allt på tjejen, än att ta till sig att han som är så omtyckt skulle ha gjort detta fruktansvärda.

Många hör under uppväxten att man ska passa sig för ”fula gubbar”, men tänk om våldtäktsmannen varken är ful eller en gubbe?

Vad ska jag som tjej göra för att inte bli utsatt för våldtäkt?

Det här är en fråga som jag tycker är helt felställd. Det är faktiskt inte tjejers ansvar att ”bete sig på ett sådant sätt att de inte blir våldtagna”, det är män som inte ska våldta. Det spelar ingen roll om en tjej rumlar hem ensam i en park eller däckar på en fest eller börjar hångla med en kille och sedan ångrar sig – hon ska ändå inte behöva bli utsatt för övergrepp. Det ska inte en kille heller behöva bli.

Att hela tiden mata unga tjejer med olika råd om hur man ska undvika att bli våldtagen är kontraproduktivt. Dels är det inte så enkelt som att man ska undvika mörka parker, eftersom de allra flesta våldtäkter sker hemma i offrets egen säng och förövaren är någon hon känner. Men det är också fel eftersom alla till synes goda råd skapar bilden av att tjejer som ändå blir våldtagna inte har följt samhällets uppställda regler, och att hon har därför sig själv att skylla. Och som sagt – det har hon inte. Det är inte hennes fel, oavsett hur full hon var, vad hon hade på sig eller hur hon hade betett sig innan. Det är gärningsmannen som har hela ansvaret.

Vad ska jag som kille göra för att inte våldta?

Det här är en fråga jag önskar att vi skulle diskutera mer i samhället. Om vi någonsin ska få stopp på det sexuella våldet måste vi rikta in oss på de som begår övergreppen. Det handlar om att få killar i alla åldrar att förstå att det är de som ska bete sig rätt mot tjejer och veta var gränserna går.

För de allra flesta killar är det fullkomligt självklart att inte bete sig illa mot en tjej eller göra något mot hennes vilja, och de allra flesta killar och män är inte, och kommer inte att bli, våldtäktsmän. Men faktum är att 98 % av alla förövare av sexuellt våld är män.

Om vi skulle vända på steken och ge råd till killar istället för tjejer tror jag att vi skulle få killar att förstå att detta handlar om att respektera ett nej, att bara ha sex med den som verkligen är med på det, att våga säga ifrån när kompisar går över gränsen och att inte försätta sig i situationer man inte kan hantera eller ta sig ur. Det är viktigt att killar förstår att det är vissa män som förändra på sitt beteende, inte alla kvinnor.

Jag tycker att vi borde diskutera de här frågorna mer i min skola/klass – vad kan jag göra då?

I slutet på Flickan och skulden, i den nya pocketutgåvan från 2012, finns ett studiematerial, framtaget i samarbete med pedagoger. Det kan användas som diskussionsunderlag i högstadiet eller gymnasiet.

Man kan också kontakta RFSU som har utbildade sexualupplysare som är duktiga på att prata om detta i skolan.

Om jag som kille eller HBTQ-person har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp – vad ska jag göra?

Oavsett om man är kvinna, man, transperson eller queer, kan man bli utsatt för övergrepp. Samhället pratar mycket mindre om övergrepp på de som inte identifierar sig som kvinnor, men det betyder förstås inte att de inte drabbas också. Tvärtom. Mörkertalet när det gäller övergrepp på män och på HBTQ-personer antas också vara ännu större, på grund av att många inte vågar eller orkar anmäla. En kille som blir utsatt för övergrepp kan också möta ytterligare fördomar, om män och manlig sexualitet. Men det är aldrig ditt fel, och du har lika stor rätt till hjälp och upprättelse som vilket annat brottsoffer som helst.

Idag finns det tack och lov inom såväl sjukvården som polisen större vana att möta alla offer på ett respektfullt sätt, och till exempel Akutmottagningen för våldtagna på Södersjukhuset i Stockholm tar emot alla, oavsett könstillhörighet. RFSL:s brottsofferjour erbjuder stöd och krishantering, och dit kan också anhöriga vända sig. Läs också svaret på nästa fråga.

Jag har varit utsatt – kan du hjälpa mig?

Jag önskar att jag kunde svara ja på den frågan, men jag är inte polis, terapeut, läkare eller åklagare. Jag är författare och jag gör vad jag kan för att dra mitt strå till stacken, men har inte möjlighet att rent konkret hjälpa enskilda personer.

Däremot vill jag säga några saker till dig att kanske ha med dig på vägen. Först och främst – det är inte ditt fel. Ansvaret är gärningsmannens, inte ditt. Vad han än säger, vad omgivningen än säger, så är det gärningsmannen som ska ta ansvar för vad han har gjort mot dig.

Jag skulle också råda dig att polisanmäla, om inte annat för din egen skull, för att markera för dig själv att det du blivit utsatt för är ett brott. Det kan vara bra att ha någon du litar på med dig till polisen, och du har också rätt att få träffa en kvinnlig polis om det skulle kännas bättre.

Du som brottsoffer har också rätt till ett målsägandebiträde, en egen advokat som ska värna dina intressen i rättsprocessen, och den personen kan du ta kontakt med redan innan du ringer polisen eller ha med dig på förhör.

Jag skulle också råda dig att kontakta någon av alla de brottsofferjourer, tjej- eller kvinnojourer som finns i landet (länkar finns under fliken Kontakt). Om du bor i Stockholm och har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp kan du söka dig till Akutmottagningen för våldtagna på Södersjukhuset, där du kan få både läkarhjälp och kontakt med en terapeut.

Berätta vad du har varit med om för någon som står dig nära, du behöver stöd och hjälp. Och lycka till!